Finaste begravningen.
De var världens finaste begravning igår.. Fast den va hemsk. Jag minns knappt något alls för jag grät så, ända från att jag tog ett kliv in i kyrkan tills vi skulle gå ut!!
De va sjukt jobbigt. Fick sådana panik/ångest attacker att jag bara vela springa där i från. Men nu i efterhand känns de bra att det är över. Även fast jag har så sjukt svårt att släppa mormor. Jag kan inte acceptera de. Jag vet inte riktigt varför jag är såhär, de gör bara så sjukt ont.
Antar att de har med mitt övriga mående att göra.
Jag önskar att de fanns ett svar på hur jag ska kunna leva vidare. Hur jag ska kunna få allt kännas lite lättare. Just nu så önskar jag mest att jag vore borta och slapp allt det här för de känns som att jag aldrig kommer att komma ur de.
Trackback